Janelle Wetterholm

Hejsan, hoppas ni har en fin lördag!

 

Idag har Simon och jag varit på Gränby hela dagen och handlat lite. Simon har sparat på sig ett helt berg med presentkort från födelsedagar och jul så vi kände att det var hög tid att bruka pengarna innan de försvinner i utgångsdatumet ;) 

Vi fyndade två skjortor, ett bälte och ett par jeans. Snygg snyggt snyggt. 

Jag tänkte att jag skulle kolla lite till mig själv men mammakläderna jag hittar är inte alls lika lockande som allt annat i butiken! Jag har köpt ett par jeans och tre tröjor sen innan och så småningom kommer jag behöva mer, men just nu kan jag fortfarande använda de mesta utav mina kläder jag redan har. Därför blev det ingenting för mig idag. Det är ju ett tag kvar så det är ingen stress med det. 

 

När vi stod och sopade av bilen vi fått låna av Simons brorsa under helgen så hörde vi en katt som jamade högt och stressigt en bit ifrån oss. Den hade gått runt ett annat par som gått förbi oss men när de fortsatte gå vände den och sprang fram till oss. Ingen av oss kände igen katten som var liten, mager och sårig om nosen. Pälsen såg fin ut men den stackarn var så mager att man såg revbenen... <3 Den strök sig kring våra ben och kom när den blev lockad på. Jag hade vantar på mig och plockade försiktigt upp katten utan protest. Den skakade men spann mjukt i min famn. Stackarn måste ha varit så kall.

Två tjejer kom med bil och frågade om det var vår katt. Men det är det ju inte. Den ena tjejen sa då att hon hade sett den tidigare och att hon trodde att den var övergiven. Detta hade Simon och jag trott med detsamma när vi först såg den. Den andra tjejen sa att det inte alls såg ut att vara en katt som blivit omhändertagen på ett tag. Vi diskuterade ett tag vad vi skulle göra men bestämde ganska fort att en utav tjejerna, som bor på vår gård, skulle ta med sig katten hem. Simon och jag skulle iväg och eftersom att Simon är allergisk kändes det som ett bra alternativ när hon erbjöd sig :) Hon fick mitt nummer så vi kunde uppdatera och hjälpa varandra med vad vi skulle göra med den lille. 
Hon har sen under dagen varit en pärla. Matan och givit katten vatten samt pratat med polisen och veterinären, som hon ska besöka på måndag för att kolla om den har något chip i nacken. Förhoppningsvis handlar det inte om att den här katten har blivit övergiven, snarare bortsprungen. Men med tanke på att den varken hade halsband eller märkning i örat känns det tyvärr som att någon bara har lämnat katten ute. 
Och om så är fallet... Hur? Hur kan man göra något sådant?
Jag har träffat den här katten en gång men är redan beredd att öppna mitt hem för den, endast för att jag vet att den behöver det! 

Tur att vi hittade den och att nån av oss hade möjlighet att ta hand om den tills vidare. 

Hade det bara varit jag och Simon hade vi såklart tagit in den till oss. Man lämnar inte ett fruset och desperat djur utomhus, definitivt inte när det är minusgrader och snö ute. 

Det känns bra att veta att den nu är inomhus och har tillgång till vatten och mat. 

 

Jag blev så otroligt tagen av det här, det är första gången jag stöter på ett djur som så uppenbart behöver hjälp. Jag vet såklart om att det finns massor av djur dagligen som strövar runt utan hem men när man aldrig ser det tänker man heller inte på det så ofta. Ikväll har jag googlat runt på alla möjliga sidor med tips och informaion om bortsprungna och hemlösa djur och antalet är skrämmande.  

 

Även om man inte kan hjälpa alla djur kan man ändå göra det man kan om man råkar stöta på ett. Katter är lite svårare men alla varningstecken på hjälp fanns där, ingen av oss tvekade en sekund på att vi gjorde fel i att ta in katten. 
Jag vet att jag kommer göra det rätta även nästa gång ett djur visat tecken på att den behöver min hjälp. Det är inte svårt för mig och det kan betyda liv eller död för den. 

 

Jag får mer information av min snälla granne när informations finns att ge. Hon skickade bilder under kvällen och den såg redan ut att må bättre :) 

 

 

 

 

Hoppas ni får en fortsatt fin lördagskväll!