För ett år sedan

Idag är det exakt ett år sedan som jag plussade på stickan!
Idag för ett år sedan omfamnade jag och Simon varandra och vågade inte riktigt tro att det var sant. Men i min mage växte en liten liten person som skulle komma att förgylla våra liv ❤ 
Jag kommer så väl ihåg det eftersom att lucia var dagen innan och vi var i Sävja kyrka och tittade på min syster Lovelia som var skolans Lucia. Jag var deppig för jag trodde att min mens skulle komma dagen efter. Det var tredje månaden som vi försökte men jag trodde verkligen inte att jag var gravid eftersom att det kändes exakt som det brukar göra innan jag får min mens. 
Men så gjorde jag flera tester som alla visade possitivt och vi blev ju såklart överlyckliga!
 
 
Det var så svårt att hålla sig från att berätta för familjen men vi bestämde att vi skulle berätta runt jul (typ en vecka senare) när vi ändå träffar hela släkten och alla vännerna ganska tätt inpå varandra. Videon när vi berättar för alla finns på min youtubekanal om ni vill se. 
 
Nu har det gått ett år och det är helt sjukt vad tiden har gått fort ändå. Under tiden som jag var gravid gick tiden långsamt, jag har aldrig varit med om långsammare dagar, veckor och månader. Men nu när Jack är här och man tänker tillbaka till för ett år sedan känns det så märkligt.
Jag är så glad för vår lilla kille och vår fina familj! ❤
 
 
familj - för ett år sedan - gravid - kärlek - tillbakablick

3 månader

Hej! 

Tror att jag fortfarande är i någon slags bebis-bubbla. Den trodde jag bara skulle vara de första veckorna ;) 
Jo men varför jag känner mig som i en bubbla är för att allt som händer mig under dagarna tycker jag "hände igår". Även om det går en hel vecka. Som med bloggen tex; jag tyckte att jag skrev ett inlägg "igår" men i själva verket var det nästan en hel vecka sen! 

Vi kör på som vanligt här hemma. Jack fortsätter vara snäll och lugn och vi åker hem till släkten på fika och middagar och det går för det mesta utan problem. Jack har fått in lite rutiner och runt kl 19 blir han trött och vill sova för natten. Ibland går det att lägga honom och ibland blir han sur när man försöker ;) 

Han har lärt sig att greppa lite smått och har då älskar en kanin med prassliga öron som han fått av sin mormor. 

(null)

Han klämmer gärna på öronen en lång stund men allra helst ska den in i munnen, haha.
Jack blev 3 månader den sista november! Lilla stora killen <3 Vi ser mycket nytt som han lär sig varje vecka och det är så häftigt och roligt att få ta del av alla nya steg tillsammans. Man blir ju så löjligt stolt för det allra minsta som ens bebis klarar av! 

3 månader <3 

(null)

Igår drabbades jag av den största migrän-attacken jag varit med om på flera flera år! Jag hade mycket migrän när jag var liten och när jag var runt 14 (kanske?) utvecklades migränen i form av synbortfall i samband med huvudvärk... snark. Det börjar alltså med en suddig fläck på högra eller vänstra sidan av mitt synfält som växer som en blixt eller spricka under ett par minuter. Det växer ända tills halva synfältet är helt suddigt, då försvinner det och ersätts av huvudvärk som kan vara mild om jag fått i mig en huvudvärkstablett. 
Jag tog en tablett igår men huvudvärken var så smärtsam att jag blev illamående och trodde att jag skulle kräkas. Det höll i sig i ett par timmar och till slut orkade jag inte mer och gick och la mig. 
Hela dagen idag har jag känt mig sjuk och hängig men lyckligtvis ingen huvudvärk. 
Fy fasen vad vidrigt det är med ordentlig huvudvärk... bara att behöva tänka känns smärtsamt. Jag har under ett par år haft migrän bara nån gång om året men sen jag fick barn har jag haft det flera gånger i månaden. Det beror inte på sömnbrist för jag anser inte att jag har brist på det. Snarare att det beror på förändringen i kroppen (sen graviditeten och förlossningen och snittet) och såklart allt annat som har med att bli förälder att göra. 
Jag har aldrig behövt speciella migräntabletter men nu är det kanske bra att skaffa sig det ifall det ska fortsätta såhär. Huvudvärken är ju en sak men att jag inte ser ordentligt när den kommer är inte optimalt när man tar hand om ett barn! 

Hoppas ni får en fin helg! Jag och Simon firar årsdag imorgon sen är vi bjudna på fika både på lördagen och på söndagen ^^ 

barn - familj - kärlek - migrän - utveckling

Mormor är barnvakt

Hej!
 
Idag har jag nästan blivit sjuk. Ni vet säkert, när man känner att "Ånej nu kommer det, nu blir jag riktigt dålig." Så går man hela dagen och är seg, trött, känner sig febrig och allmänt hängig... men så händer inget!
Så har jag känt hela dagen. Sen tog jag en tablett och gick och la mig och sov/vilade en lång stund på eftermiddagen när Simon tog hand om Jack. Så vaknade jag och har känt mig pigg hela kvällen. Så märkligt. Skönt att slippa vara sjuk såklart men jag har känt mig sådär ett par gånger utan att det bryter ut något, då är det ju bättre att bli sjuk så kroppen kan börja arbeta på att bli helt frisk igen. 
 
Sen kan det bero på den kämpiga helgen som jag och Jack har haft... Simon har jobbat från 19 på kvällen till 07 på morgonen fredag-lördag-söndag. Dålig tajming eftersom att Jack blev vaccinerad på fredag eftermiddag. Han fick feber samma natt och gnällde i sömnen och sov oroligt hela natten. Jag vaknade en gång i timmen och stoppade in nappen och klappade på honom för att han skulle bli lugn. Jag kände mig nästan död på morgonen. Jack fick en värktablett och somnade nästan med detsamma i min famn. Jag passade på att somna en stund då med. Stackarn var så seg hela dagen. Men febern avtog på kvällen och han sov hela natten utan avbrott. På söndagsmorgonen var han sig själv igen och febern var borta. 
Jag hade tidigare bestämt med mamma att hon skulle vara barnvakt åt mig när jag åkte iväg på en skrivträff på stan. Såklart så talade jag om för henne hur läget var och det var okej för henne att jag lämnade honom ändå. Jack är så enkel att läsa av nu när vi lärt känna honom och jag kände direkt på morgonen när vi vaknade att han var pigg och kry och absolut i fas att bli lämnad hos sin mormor :)
Simon var ju hemma men han måste få sova efter ett 12-timmarspass, därför fick mamma vara barnvakt. 

Men så nervös jag blev! 
Det blev första gången som Jack var utan mig eller Simon. Han har aldrig haft problem med att sitta hos andra människor men sånt vet man ju inte. Han kanske blir ledsen för något och så duger bara mamma eller pappa. Min mamma var ju överlycklig som fick vara barnvakt och det var även syskonen som var hemma ;) Jag gav henne info om hur Jack brukar sova, äta och bete sig när han är gnällig och så åkte jag iväg. Det kändes så konstigt men mitt förtroende för min familj är så stor att det ändå kändes bra när jag åkte. Under skrivträffen fick jag uppdatering i form av bilder ❤
 
 
Han hade det hur bra som helst och det gjorde mig så lugn :D
Jag lämnade honom strax innan kl 10 och kl 14.30 kom både jag och Simon tillbaka och då sov Jack som en stock i vagnen. Vi skulle ha kalas för syskonen som fyllt år och Jack sov sig igenom hela fikat. Till slut fick vi väcka honom för att han skulle kunna äta innan vi åkte hem igen.
 
 
Det känns så bra att Jack är trygg med andra än oss. Det underlättar för oss alla. Många har sagt till mig och Simon att de gärna är barnvakt och då kan vi lugnt lämna honom i ett par timmar (om det behövs) utan att vara oroliga för att han ska bli ledsen. 
Natten till idag (måndag) har Jack sovit kasst igen. Hans gnäll väckte mig varannan timme... Tack och lov har Simon jobbat klart för den här veckan så nu får han ta natten som kommer så jag får sova ^_^
 
barn - barnvakt - bebis - familj - livet - mormor