Furuvik

Furuvikparken öppnade i söndags och mamma + många var vip inbjudna. Vi som åkte var mamma, Petra, jag, Simon, Novalie, Trixie, Lovelia, Jordan och Jamie. 
Jag och Simon tog egen bil, tanken var att Robert skulle följa med, men han var väl för trött på morgonen för han hoppade av i sista sekund. Men vi blev ett litet gäng i alla fall. 
På förmiddagen var det lite mulet och kallt, solen visade sig inte mycket och det blåste en aning. Men det hindrade inte oss från att ha trevligt!
 
Först tittade vi på apor och ormar.
 
 
Mamma skulle absolut peta på varenda orm hon såg... Jag gick förbi. Fy farao vad läskiga ormar är. Det är otroligt coola djur men jag har stor respekt och tittar helst på håll, helst med en glasruta emellan. Men dessa ormar krälade fritt i ett visst område och jag var hela tiden rädd för att få en fet orm i huvudet. Nej tack jag håller mig till aporna. 
 
Vi tittade vidare på djuren. Getter, hästar, lemurer, kängurur och flamingos under en "flodfärd".
 
 
Lovelia och Trixie. De är nu precis lika långa och är så lika! Har tagit fel på dem flera gånger.
 
Av alla djuren på hela Furuvik så tror jag att kamelerna är häftigast att träffa. Och jag menar verkligen träffa. Dessa fantastiska djur kommer fram och blir gärna klappade, om man har en näve gräs i handen ;)
 
 
Jordan hade nog tagit hem en kamel om han fått det. Han ville flera gånger gå tillbaka till kamelerna, vi gick förbi flera gånger och då ville han springa i förväg och mata kamelerna. Han var superduktig och försiktig och kamelerna bara åt och åt. 
 
 
Efter lunchen sprack det upp och blev sol och värme resten utav dagen. Så härligt!
Vi tog oss en vända till Äventyrsön. Där gick vi tipsrundan, la enorma pussel och visade hur bra vi var på att gå balansgång. Simon som retades med alla när de gick fick igen när han skulle gå ;) 
 
 
Vi såg oss även runt i det gamla militär batteriet som gjorts om till ett slags museum. Dock blev Jamie skraj så vi gick igenom snabbt och gick sedan ut igen. 
 
 
Jamie var så busig hela dagen. Han hade verkligen en riktigt bra dag, han var snäll, busig och glad. Så när han "gömde" sig för mig bakom ett hörn så kan man ju inte låta bli att busa tillbaka. Inte trodde jag att den lilla handlingen skulle leda till att hela familjen lekte kurragömma i säkert en halvtimme! 
Jag trodde att jag bara skulle leta efter Jamie när jag slöt ögonen och började räkna. När jag sedan tittade upp hade alla fyra trollen i bilen ovanför gömt sig, och även min egna pojkvän ;) 
När mamma och Petra kom tillbaka började vi gå tillbaka till parken igen. Jamie frågade om vi kunde räkna igen. Då föreslog jag att vi kunde gömma oss längst vägen tillbaka, det var alla med på. Så när en började räkna pep 8 pers iväg och gömde sig i skogen! Så höll vi på en stund som sagt. Vi hade sjukt kul! 
 
Sen var det äntligen dags för karusellerna. Bergochdalbanor, snurr, spökborg, mera snurr och frittfall.
Ungarna skenade som vanligt runt och åkte allt! Det var ganska lite folk där så man behövde nästan aldrig stå i kö, skönt.
Jordan och Lovelia imponderade på mig stort. De åkte helt utan problem den största bergochdalbanan, de åkte slänggungorna, de åkte fritt fall. Allt verkligen. Coola kids.
 
 
 
 Novalie var den som vann i år. Hon vann 2 kg Daim och en stor basketboll. Tur att vi hade henne med oss ;) 
 
 
Jag och Simon åkte hem lite tidigare än de andra. Vi åkte vid 20 nångång och de andra stannade tills det stängde. Men åh så roligt vi hade det! En helt fantastiskt dag blev det! 
Vi var supertrötta på kvällen och somnare innan klockan han slå midnatt. Jag och Simon brukar annars vara duktiga på att stanna uppe men efter en heldag på Furuvik var det omöjligt att hålla sig vaken. Bra betyg med andra ord. 
 
Dagen efter var det dags för kalas för att fira Novalie, Robert och Corrinda. Tyvärr blev det inga bilder därifrån men det var mycket trevligt då med. Glass med olika tillbehör, fika och paketöppning.  
Simon träffade också för första gången Patricias nya pojkvän, Simon.
Nej vi har inte samma pojkvän, min syster har bara lyckats hitta en kille med samma namn som min kille ;) Det blev viss förvirring när Jamie med sitt busigaste jag ropade på Simon och båda pojkvännerna vänder sig om. På samma vis är det ju enklare att komma ihåg alla namn när några har samma namn ;)
Han är hur som helst väldigt trevlig och jag hoppas att de håller ihop.
 
Det var min helg. Det var en mycket trevlig helg och jag mådde superbra. 
Tack för alla era fina kommentarer. Det värmer att få läsa era ord. Puss!
 

skit

Jag har hamnat i ett träsk. 
Just nu tar jag mig bara igenom dagarna, jag ser inte riktigt fram emot något, varken att åka till jobbet, att komma hem, att äta, att träna, att ta det lugnt, att sova... inget. 
Ingenting speciellt har hänt, det är bara samma jäkla skit som maler på hela tiden. Jag har under en längre tid gått omkring med en stor  klump i magen som aldrig riktigt vill försvinna. Så jag tar mig bara  igenom dagen. 
Sålänge jag har någonting att göra försvinner tankarna iväg och jag kan fokusera på det jag gör. Men jag gör ingenting helhjärtat. Jag bara gör det för att jag inte har någonting bättre för mig för stunden. Skitjobbigt är det och jag vet inte vad det beror på. Det kan tänkas vara all stress och skit som kommer ikapp mig. 
Jag hör från andra hela tiden hur stark jag är när tuffa saker händer, men helt ärligt så känner jag mig inte så stark just nu. Jag känner mig tom. Och det skrämmer mig. 
Jag har fått sådanna här dippar förut. Inte så konstigt kanske men tanke på allt som har hänt och mycket mer som  är personligt för mig som jag inte har delat med mig av. Men alla dippar brukar jag arbeta mig igenom så fort som möjligt, nästan förnekat dem. 
Jag tycker inte om att prata om det, kanske är det därför folk har fått uppfattningen av att jag är stark. Jag visar inte  allt som gnager i mig. Jag är expert på att låtsas som att allt är bra, för i studen är det bra och jag glömmer idioter som trycker ner mig och min familj. Men att hela tiden trycka undan känslor tar mycket.
Att umgås med familjen är underbart. När jag är med mina vänner känner jag mig fri och bekväm. När jag är ensam med Simon känner jag mig trygg och älskad. Men när jag är själv känner jag mig tom och ensam. 
Det är jobbigt. 
Min mamma skriver ofta på sin blogg om den före detta pappan som gör skit efter skit efter skit. Jag läser och känner hur hatet för den människan växer och växer. Jag tycker att han är orättvis och hemsk. Men jag är så maktlös att det enda jag kan göra är att hålla med när folk påpekar att han är en idiot. Det finns lixom ingenting man kan göra för att få situationen att bli bättre. Vi kan bara ta emot den skit han kastar på oss och hoppas att han en dag låter oss vara. 
Mig låter han ju vara. Han pratar inte med mig, han bryr sig inte om mig. Hittils det här året han han skickat 3 sms till mig... 3 sms på 5 månader. Ett när jag fyllde år, ett grattis när jag tog körkort, och ett där han berättade att han åkte till Thailand. Ett sms inte ens min mamma fick... 
 
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det här. Jag vill skriva av mig, jag vill att ni ska veta att det inte är lätt just nu. 
Det kanske låter som att jag sitter hemma och gömmer mig och är heldeppig men så är inte fallet. Jag mår helt okej, det är bara en stor oro som bultar inifrån som jag tampas med just nu. 
 

En helt vanlig sjukdag

Nej alltså nu orkar jag inte mer. Är sjuk igen
Förra veckan jobbade jag på fast att jag var lite seg, men jag tänkte ju att det är man alltid efter att man har varit ordentligt sjuk. Jag var seg och lite snorig men inte värre än så. Under valborgshelgen kände jag mig bra, lite seg som sagt men jag mådde bra. Men ju längre det gick på dagen ju mer kände jag hur min röst inte riktigt bar. Sen på kvällen nästan försvann den. Dagen efter var jag snuvig, hostig och rösten brast. "Jaja, jag är bara bakis." eller hur ;) 
Nejdå, man blev sjuk igen. Trist. 
Så nu sitter jag här med värdens hosta, snuva och en röst som låter som en tonårspojke! Fan alltså att man inte kan få bli frisk.
 
Tur att det är fint väder och min fina pojkvän jobbar kväll, då kan vi umgås under dagen och hänga lite i solen ^^ 
 
 
 
 
Vi spelade Vändtia. Han plockade upp hög på hög och jag plockade upp alla tior, tvåor och ess...hehe!
 
Solen får mig att bli lite piggare, på vår balkong har vi sol från tidig morgon, fram till 15.30 ungefär. Underbart. 
Något som också får mig piggare är te, det hjälper hostan på traven, dock inte målbrottsrösten... 
Att muggen är den sötaste som finns hjälper själen att bli piggare <3
 
 
Muggen fick jag utav min fina vän Matilda som besökte USA en vecka, tusen tack!

Jag blir så otroligt lam när jag är sjuk. Jag vill göra en sak, men orkar inte. Men kanske en annan sak, nej det orkar jag inte heller. Nehe? Vad gör man då? Jo man sitter framför datorn och väntar på att tiden ska gå så man kan gå och lägga sig igen. Så otroligt värdelöst. 
När jag sen har suttit vid datorn en lång stund kan jag tänkta mig att ta mig till soffan för att se en film. När den är slut förflyttar jag mig till datorn igen. Och så är cirkeln sluten. 
Dock var jag extremt duktig idag och satt och läste i solen, tills solen försvann och jag fastnade här igen. 
Nej, jag är inte bra på att vara sjuk. Lika bra att sluta! (önskar att det funkade så..)
 
Hoppas ni klarar er från förkylningar och skit och har en fantastisk tid i solen. Ta vara på den, vi vet inte hur länge den stannar!