V.40!

Men herre gud! WOW. VECKA 40
 
Men fortfarande ingen bebis... ^^ 
 
Jag gick alltså in i vecka 40 igår och det är i skrivande stund 6 dagar kvar till mitt beräknade datum. Jag hade trott att han skulle komma ut för typ två veckor sedan men nu känns det mer som att jag kommer få gå över tiden. Så länge han kommer innan september. Jag har inget emot september förutom att halva familjen och majoriteten av alla jag känner fyller i september. Simon har ett par i sin släkt som fyller år i augusti men i min familj har vi ingen. Vi har ju också vant oss vid att säga att vi kommer ha ett augustibarn så kommer han inte i augusti blir det helt fel, haha. 
Jag fortsätter att lunka runt. Varje ansträngning känns 1000 gånger värre och att bara resa sig ur sängen gör mig andfådd! Kom ut nu lilla bebis! 
På måndag har jag bokad tid hos min barnmorska igen. Jag hoppas inte att jag behöver gå dit. Jag har ända sedan vi bokade in den tiden (i typ maj?) trott att jag inte kommer ha en bebis i magen då. På måndag är det alltså dagen innan BF så det är ju inte helt tokigt att tänka så. Vi får se helt enkelt ;) 
 
Veckans magbild: 
 
 
Kom igen nu lilla bebis! Vi längtar efter dig!
V.40 - barnmorska - bebis - gravid - höggravid

Konfirmation

Åh jag kommer ihåg när jag konfirmerade mig. Det är ett utav det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Gruppen jag hade var ett gäng glada och sköna typer och vi kom bra överrens allihopa. Ingen var utanför, dryg eller kaxig. Vi sågs en gång i veckan och hade kul samtidigt som vi lärde oss om allt som hör till när man konfirmerar sig. Jag gjorde det ju inte nödvändigtvis för att jag är kristen och troende men jag är döpt och det var flera utav mina vänner som skulle konfirmera sig så jag tänkte; varför inte? Och jag har inte ångrat det en enda gång. 
 
Hittills har alla mina syskon konfirmerat sig och jag tror att vi alla delar liknande glada minnen från vår konfatid. Novalie är den första som konfirmerade sig i en annan församling och hon var nöjd med sin tid med. Hon tyckte till och med att det var lite jobbigt att det tog slut. Jag känner igen mig så väl! 
 
Så i lördags var det alltså dags. Jag skulle träffa min familj vid kyrkan och hade planerat min tid så jag skulle komma ungefär en halvtimme tidigare. Men jag har helt klart fortfarande inte vant mig vid den extra tid det tar  för mig att göra någonting nu för tiden för jag kom in i kyrkan fem minuter innan det började...! Blev så paff när jag satte mig i bilen och befarade att jag kanske till och med skulle komma för sent. Tur att mamma och gänget var där i tid så jag kunde bara glida ner i kyrkbänken bredvid dem ganska långt fram. 
 
Gudstjänsten började och vi sjöng  psalmer och såg på konfirmandernas lilla pjäs om frälsarkransen. Sen blev de välsignade och sen var det klart. Det tog ungefär 1 1/2 timme allt som allt. 

Patricia, Corrinda, Lovelia, Trixie, Novalie, Jordan, Jamie, jag. 
 
 
Så synd att Robban inte var med, annars var vi hela syskonskaran. Alltid lika kul att ta syskonbilder. Det ser så mäktigt ut! 
 
När vi var klara och Novalie hade sagt hejdå till ledare och kompisar så åkte vi hem till mamma. Jag hämtade Simon på vägen. Han hade jobbat natt och behövde sova lite mer än två timmar så vi bestämde att han kunde vara med bara på lunchen och fikat hemma hos mamma, så kunde han sova fram till att jag hämtade honom. 
 
Hemma hos mamma bjöds det på en härlig sallad som mormor fixat och en oreo-cheescake som moster Petra fixat samt en blåbärskaka. Oj vad mätt man blev! 
Novalie öppnade även sina presenter. 
 
 
Det blev en härlig dag och jag tror att Novalie är väldigt nöjd med sin konfirmation. Det blir ju lite blandade känslor som sagt när man säger hejdå till personer man hängt mycket med men förhoppningsvis blir det en dag hon kan se tillbaka på och glädjas åt! 
 
Grattis till konfirmationen!
fika - konfirmation - kyrka - syskon

Utomhusbio

Igår var det dags igen. Uppsala fixar gratis utomhusbio för alla! Jag har gått ett par gånger tidigare och det är så mysigt. Det spelar ingen större roll vilken film som visas, det är så najs att sitta där på en stor gräsplan med säkert flera hundra personer och se film tillsammans. Samtidigt som det långsamt mörknar.
Igår visades Coco och fast att jag sett den tidigare så ville jag gå, som sagt; det är mer upplevelsen man är ute efter ;) 
Min goda vän Mitta missade förra året så den här gången hängde hon med. Jag visste oxå att även syster Corrinda skulle med. Simon följde såklart med han oxå. 
Väl på plats kommer inte bara Corrinda utan hela tjocka familjen (minus några). Jag hade visst missar att läsa mammas blogg för jag trodde att hon och ungarna var kvar på campingen. Så istället för att vi blev fyra personer så blev vi 11 :D Mys! 
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
Vi kom en minut innan filmen började och hittade en fin plats precis framför skärmen. Precis som vi slog ner rumporna startade filmen. Perfekt! 
Det finns ju en nackdel med att sitta utomhus bland en massa människor. Och det är de personerna som väljer att röka i folkmassorna... precis intill oss satt ett gäng tjejer och en av dem rökte 4 eller 5 cigg under den 1,5 h långa filmen. Jag blir arg på mig själv att jag inte säger till samtidigt som det borde vara självklart att man inte röker mitt i en folksamling och speciellt inte när man sitter intill ett gäng ungar och en höggravid. 
Nu hade vi säkert kunnat flyttat på oss. Men det tänkte vi ju inte på och inte hade vi kunnat tro att det krävdes en cigg i halvtimmen för att ta sig igenom en barnfilm ;) 
 
Jaja man fick ignorera det så gått man kunde och koncentrera sig på filmen. Vilket inte var så svårt eftersom att det är en grymt bra film som fångar både stora som små! Mitta, mamma, Corrinda och säkert Petra med, grät i slutet och skrattade gått när filmen var slut. Det är fantastiskt hur en film kan få en att gråta för att den är sorglig för att sen gå över till att få en att gråta av lycka. Älskar Disneys filmer för det! 
 
När filmen var slut åkte vi hem igen och jag orkade bara vara vaken någon timme till. Då var klockan 1 på natten så det var ju hög tid att sova ändå. 
 
Nästa vecka visas "Solsidan" utomhus och jag är ganska sugen på att se den. Vi får se om vi kommer iväg eller om vi har en liten som håller oss hemma ;) 
 
Ha det bra! 
Coco - Uppsala - bio - familj - utomhusbio