För ett år sedan

Idag är det exakt ett år sedan som jag plussade på stickan!
Idag för ett år sedan omfamnade jag och Simon varandra och vågade inte riktigt tro att det var sant. Men i min mage växte en liten liten person som skulle komma att förgylla våra liv ❤ 
Jag kommer så väl ihåg det eftersom att lucia var dagen innan och vi var i Sävja kyrka och tittade på min syster Lovelia som var skolans Lucia. Jag var deppig för jag trodde att min mens skulle komma dagen efter. Det var tredje månaden som vi försökte men jag trodde verkligen inte att jag var gravid eftersom att det kändes exakt som det brukar göra innan jag får min mens. 
Men så gjorde jag flera tester som alla visade possitivt och vi blev ju såklart överlyckliga!
 
 
Det var så svårt att hålla sig från att berätta för familjen men vi bestämde att vi skulle berätta runt jul (typ en vecka senare) när vi ändå träffar hela släkten och alla vännerna ganska tätt inpå varandra. Videon när vi berättar för alla finns på min youtubekanal om ni vill se. 
 
Nu har det gått ett år och det är helt sjukt vad tiden har gått fort ändå. Under tiden som jag var gravid gick tiden långsamt, jag har aldrig varit med om långsammare dagar, veckor och månader. Men nu när Jack är här och man tänker tillbaka till för ett år sedan känns det så märkligt.
Jag är så glad för vår lilla kille och vår fina familj! ❤
 
 
familj - för ett år sedan - gravid - kärlek - tillbakablick

Graviduppdatering - V.42

Nej fortfarande ingen bebis...
 
Jag hade tänkt skriva en text och gnälla av mig lite här. Men jag bestämde mig för att låta bli. Jag håller det kort; Att gå över tiden har varit extremt påfrestande för min kropp och mitt psyke. Därav att jag inte har uppdaterat här på ett par dagar. Varken kroppen eller knoppen har orkat mer än att ta mig igenom dagen. Jag har inte gjort något  värt att nämna och då blir det i mina ögon tråkigt att skriva i en blogg. Men jag förstår ju att många är nyfikna på om det kommit en bebis än. 
 
 
Tyvärr har det ju inte det. Men jag har haft förvärkar hela den här veckan så jag tar det som ett tecken på att kroppen snart är redo för att klämma ut den här bekväma ungen ;) Värkarna har varit ganska korta, ibland har jag haft fler efter varandra (med 10+ minuters mellanrum) och ibland har jag bara fått en på hela dagen. Varje gång jag nämner för Simon att jag får en värk tjohar han till och håller tummarna för att det kommer flera. Gulle. Jag hoppas ju såklart också! 
 
I min Libero app står det att 90% av alla gravida som går över vecka 40 har fött innan vecka 42 är slut. Jag är ju i vecka 42 nu och det skulle väl vara själva fan om jag är en utav dem 10% som inte föder innan vecka 42 är slut, haha! (Vecka 42 för mig tar slut på tisdag.)
 
För mig får det gärna sätta igång så han hinner komma ut innan augusti är slut. Det är ju sista augusti imorgon så jag har en hel dag på mig ;) 

Helt sjukt förresten att det snart är september. Jag har ju bara fokuserat på bebis och graviditeten att jag nästan glömt bort att tiden går även utanför min lilla bubbla. Men efter den här sommaren välkomnar jag hösten med öppna armar. Det är inte ofta jag gör det men jag ser fram emot tända ljus, mysiga tröjor, höstlöv och såklart en massa bebisgos <3 
 
Bild från november 2017.
 
Ja jag hade egentligen inget mer att säga. Håll koll på min instagram för det är där jag kommer uppdatera först när allt väl sätter igång! --> Jwetterholm
 
 
gravid - höst - längtar - v.42

V.42

Sista graviditetsveckan! Åh vad jag önskar att jag hade förberett mig mentalt för att gå så här långt som jag ändå fick höra att jag skulle göra. Varför var jag så envis som trodde jag skulle föda tidigare? Haha!
 
Ja jag går alltså in i vecka 42 idag och lillen i magen har nu bara en vecka på sig att komma ut av sig själv. Hos barnmorskan idag fick jag en tid på akademiska (där jag ska föda) för igångsättning. Hon var såklart noga med att tala om att det kanske inte blir just den dagen, kanske dagen efter. Men jag känner skit samma, en dag hit eller dit, en vecka hit eller dit. Minst en vecka kvar sen kommer han ut vare sig han vill det eller ej, tjoho! 
Såklart vill ju jag att han ska komma av sig själv. Inte för att jag tror att han eller jag kommer ta skada av en igångsättning men jag vill ju så gärna känna på hur det känns när en förlossning startar av sig själv. Jag har börjat känna av vad jag antar är förvärkar och förstå min besvikelse när det visade sig att det inte var förlossningen som startade ;) Det positiva är i alla fall att jag nu vet på ett ungefär hur det kommer kännas. De ska bara bli starkare, hålla i sig längre och såklart komma regelbundet. 
 
Veckans magbild
 
 
 
Idag innan barnmorskan satt jag och bläddrade i min kalender och slog upp sidorna längst bak. Där finns det sidor som man själv får färglägga och jag tyckte att just den här var så bra att jag blev tvungen att färglägga den. 
 
 
Så sant <3 
 
gravid - igångsättning - patient - v.42