Men så nu idag fick jag en kommentar från någon som hade svarat på den ovanstående kommentaren.
Och det är efter den här kommentaren som jag inte tänker vara tyst längre.
Jag blir så fruktansvärt jävla arg, ledsen och sårad när ni skriver sådanna här saker!!! Speciellt den här kommentaren, för vad du en försvarar dig med, så är detta ett skämt! Du har skämtat om detta!
PÅ RIKTIGT JÄVLA ALLVAR!!!
För det allra första har ni inte ett jävla skit med att göra vad som händer innom vår familj. Det vi inte skriver ut på bloggen (för jag vet ju att ni har skrivit liknande på mammas blogg) har ni inte med att göra! Speciellt inte om ni tror att det rör sådanna här grova saker!
Jag får numera flera kommentarer som rör min pappa än andra kommentarer. Och vet ni? VARENDA EN av er som någongång har nämnt min pappa i en kommentar, har fått mig att få så ont i magen att jag till slut har börjat gråta. Japp. Jag gråter av era kommenatarer. Varenda en!
Och jag avskyr er så mycket för det! Förut blev jag jätteglad när jag får en kommentar. Men nu så får jag ont i magen och vågar nästan inte läsa en ny kommentar som ploppar upp på bloggen... Det är inte så roligt när jag vill försöka driva en blogg åt de som går in och läser för att de faktiskt vill läsa vad jag skriver. Men ni som bara går in för att snoka runt angående min pappa, ni kan lika gärna sluta läsa.
Sen finns det några av er som har frågat utan att försöka vara elaka, men det spelar ingen roll. Jag mår precis lika dåligt för det.
Har ni verkligen INGENTING annat att kommentera?? Ingenting? För ni får mig ju att blogga sämre. Jag blir mindre glad på att blogga och kommer tillslut att sluta om det inte får ett stopp. För jag vill inte driva en blogg för personer som bara går in för att snoka.
Gör något bättre med ert liv! Vad som hellst! För även om det inte verkar som en sådan stor grej för er så blir det en riktigt stor grej för mig när jag måste stanna upp min vardag, vad jag än gör, och gråta floder. Och detta flera gånger i veckan, ibland per dag. Jag har det tufft nog, tro mig...
Och nu vill jag inte ha en enda kommentar från nån av er där ni förklarar bort er eller ber om ursäkt. Bara sluta fråga så är jag inte arg på er.
Och jag hoppas att jag inte skrämmer bort er få som faktiskt kommenterar saker jag blir glad för. Till er vill jag bara uppmuntra att skriva lite oftare så jag slipper vara rädd och orolig och istället får en liten boost, för det behöver jag.
Allt detta jag har sagt gäller inte bara på min blogg. Det gäller på ALLAS bloggar! För jag har minsann hört att vissa av er har försökt snoka utanför vår familj. Fruktansvärt är ordet!
Heja janelle!!! Gött ruter i dig!!!! Jag älskar både din och Carolas blogg, fortsätt som ni gör! Kramar från västkusten!!!