Att bestämma sig för att skaffa barn

Jag fick en förfrågan om att berätta lite mer om hur jag och Simon bestämde oss för att vi var redo för att skaffa barn, så jag tänkte göra just det.

Jag har alltid varit den som inte velat skaffa barn alls. Men det har jag ju egentligen vetat bara har varit halvsant, men för mig så fanns det länge inte en stor längtan att skaffa barn så jag trodde alltid att jag skulle vänta länge innan jag kände mig helt redo. Vi är fortfarande unga jag och Simon (båda är nu 25 år) och därför har pratet om barn aldrig varit speciellt djupgående. Vi har vetat att vi kommer vilja skaffa barn ihop men mer än så har vi aldrig pratat om det.


Men så var det som att någon öppnade en kran av moderskänslor inuti min kropp 2017.

 

Det har hänt tidigare i mitt liv att jag känt att det skulle vara mysigt att skaffa barn. Då har jag tittat på "Unga föräldrar" eller "Unga mammor" och sett föräldrar i min ålder och tänkt att det skulle vara så mysigt! Men så fort jag slutat titta på programmet så har känslorna avtagit och jag har inte tänkt mer på det. Men 2017 kom känslorna tillbaka och stannade där. Varje dag, dygnet runt i flera månader gick jag omkring med en sorg i kroppen för att jag inte var gravid. Det är en märklig känsla att beskriva men jag kände mig inte komplett, någonting saknades.
Jag försökte avvärja det med att jag trodde att det var själva känslan av att vara gravid som jag längtade efter och att jag inte var redo för barn men jag insåg snabbt att det inte var så. Det var barnet jag suktade efter. Att mysa med en nyfödd, lära mig att amma, sjunga klappramsor, lära mitt barn att gå och vara med vid första ordet. Känslan försvann inte och jag berättade det för Simon i oktober 2017. Jag trodde att han skulle säga nej. Men det sa han inte. Men han var inte helt säker själv.
Så någon vecka senare tog jag upp det igen och sa som det var "Jag är redo för barn. Nu."
Han började med att undra hur vi skulle hinna med att göra allt vi gjorde med ett barn. Jag undrade "vilka saker gör vi just nu som vi inte kan göra med ett barn?"
Vi festar inte.
Vi reser inte.
Vi sitter hemma på våra rumpor och spelar dataspel. Det är vårt största intresse och det kan man fortfarande göra med ett barn.
Jag sa dessa saker till honom, inte i ett försök att övertala honom, mest för att förklara att det praktiska i att skaffa barn inte var ett problem. Han funderade då en stund och kom fram till att han också var redo.
Alltså jag trodde honom knappt! Jag sa då att han skulle fundera på det ett par dagar till men det hade han redan gjort sa han och han tyckte inte det fanns något mer att fundera på.
Jag blev så lycklig. På en gång kände jag hur hel jag blev. Vi hade fattat rätt beslut.

Efter det läste vi massa tips som skulle hjälpa att bli gravid, det mesta handlade om kosten. Att man inte skulle dricka för mycket alkohol eller koffein t.ex. Egentligen helt onödiga saker när man precis börjat försöka, men vi gick all in!

I oktober 2017 tog vi beslutet att vi var redo. Den 14 december 2017 plussade jag. Det gick med andra ord väldigt snabbt för oss.

 


I lite mer än en vecka höll vi det alldeles för oss själva. En vecka efter hade vi vår första träff med vår barnmorska.

Eftersom att det var precis innan jul och nyår bestämde jag och Simon att vi skulle berätta för familj och vänner. Då träffar vi ändå alla vi känner under loppet av nån vecka. Dessutom skulle det bli svårt för mig att fira nyår med mina vänner utan att någon märkte att jag inte drack alkohol ;)

Det finns en video på min youtube när vi berättar för delar av släkten och våra vänner ❤

Under hela tiden som vi försökte var det ingen av oss som kände att det var en dålig idé. Ingen av oss ångrade sig eller fick kalla fötter. Vi ville så gärna och under den tiden var vi lite extra kära och pirrig i magen. Och resultatet är ju fantastiskt ❤ En underbar unge som förgyller vår vardag varje dag. 

barn - familj - gravid - kärlek - skaffa barn - tankar