Helgen - Tankar om kejsarsnittet

Hej!

I fredags-eftermiddag var vi återigen på BVC med Jack för att väga och mäta. Lillkillen, som börjar bli ganska stor, hade gått upp 700g på 23 dagar! Haha, sköterskan vände sig till mig och sa "bra jobbat!" Så skönt att det är som det ska. 
Jack fick rotavaccin som han inte tyckte var jätteroligt men han fick ändå i sig nästan allting. Vi fick förklarat för oss att han kunde bli dålig i magen och säkert lite ledsen pga magbesvären men än så länge har det inte varit värre än att han kräks lite oftare, och det är vi inte ens säkra på om det beror på vaccinet. Vi hoppas på att han slipper jobbiga biverkningar. 
Jag fick också göra en enkät om mitt mående. För att se om jag lider va någon slags förlossningsdepression. Det vet jag om att jag inte gör och det konstaterade sköterskan också. Men vi pratade snabbt om att jag mått lite dåligt över mitt kejsarsnitt. Jag fick ju göra ett urakut kejsarsnitt när Jack förlöstes och ända fram till för någon vecka sedan var jag helt okej med det. Vi mådde bra allihopa och jag brydde mig inte om det så mycket. Men nu när vi landat i vårt nya liv med en bebis har jag tänkt mycket på mitt kejsarsnitt och kommit fram till att jag inte alls är okej med att det blev som det blev. Jag hoppas ni förstår, det fanns ju inte mycket man kunde göra och jag är självklart glad för att personalen tog det beslutet de gjorde. Men jag tycker det är jobbigt att jag inte fick föda vaginalt, som jag hade trott och tänkt. Det känns jobbigt att jag "missade" första 1 1/2 timmen av Jacks liv och att jag inte fick uppleva känslan av att förlösa ett barn och sedan få ta emot en skrikande, slemmig bebis mot bröstet. Jag lägger ingen skuld på någon utan det är bara en jobbig känsla som kommer över mig ibland. Vår sköterska frågade om jag kände behovet av att prata men någon om det men i nuläget känner jag inte att det behövs. Hon talade istället om vart jag skulle vända mig ifall det skulle bli värre. Jag hoppas inte det blir värre och jag tror heller inte att det kommer bli det. Jag behöver nog bara gråta lite över saken och sen blir det bra. Men just nu känns det lite blä :( 
 
 
Under lördagen hade vi fullt upp vår lilla familj. Först skulle vi fira Simon och hans bror (i efterskott) tillsammans med deras släkt. Vi stod för en del av baket samt att hämta tårtan. Själva firandet hade vi hemma hos Simons mamma som bor lite större än vad vi gör. Det var länge sedan flera av dem träffade Jack så han fick en massa uppmärksamhet och lite presenter. Efter kalaset var det full fräs hemmåt för ett snabbt ombyte och en ännu snabbare middag för att sedan tuta vidare till våra kompisar och årets halloweenfest. 
Även där var Jack superpoppis och han hade fullt upp med att kika runt och charma alla med sitt leende. 
Kvällen fortsatte med fem-kamp och trotts att Jack var i mitt lag så förlorade vi. Hur nu det kan gå till då två av kamp-grenarna var mina paradgrenar, nämligen Just Dance och Mario Kart ;)  
Jaja kul hade vi!
När klockan blev 22 var Jack så trött att han somnade i Simons famn så vi bestämde oss för att åka hem. Han kvicknade till för att äta och somnade sen igen i spjälsängen. Där sov han hela natten och vaknade bara en gång som vanligt för att äta. Så vi kommer fortsätta låta honom sova i spjälsängen. Han har ju snart vuxit ur babynestet så det är bara bra att han kan sova i sin egna säng ❤  
 
 
Vad mycket plats man plötsligt fick i sängen, haha! Lilla stora killen! 
 
Idag under söndagen har vi tagit det så lugnt. Vi har tvättat och diskat men inte mycket mer än så. Jack ligger för stunden och sover men borde vakna när som helst och äta. Han sover så bra med den här röda lampan tänd. Ett hett tips till alla med en bebis hemma. Det är en helt vanlig hjärtlampa från Ikea. 
 
 
familj - halloween - kalas - kejsarsnitt - känslor - livet - tankar - urakut
Anonym

Ju äldre han blir desto mer oviktigt blir det HUR han föddes. Men i samhället bland kvinnor råder en allmän outtalad uppfattning att det ändå är liiiiite bättre att man fött vaginalt. Jag har tre snittbarn , den första urakut. Idag nio år senare är det så otroligt oviktigt hon kom till oss. MEN ibland hamnar jag i förlossningsamtsl med folk och oooj så viktigt Viktigt det är att påtala att de minsann fött vaginalt. Alltid. Och man skönjer en nedlåtande ton. I bland får jag höra att jag tog snitt, typ genvägen, jojo tjena då har folk inte upplevt hur det känns att bli itusågad på mitten typ. Det är verkligen ingen lek.

Svar: Men fy vad taskigt att påstå att ett snitt är en ”genväg.” Det är upp till var och en hur man vill göra. Hoppas verkligen inte du tar åt dig!
Jag har ännu inte upplevt i min mammakrets att kejsarsnitt skulle ses som mindre viktigt än en vaginal förlossning, som tur är. Men för min del känner jag mig ”berövad” min förlossning. Precis som man kan välja att föda med kejsarsnitt så valde jag att föda vaginalt och det är ju det som är jobbigt för mig; att det inte blev som jag ville.
Janelle

Bf juni 2018

Vet exakt hur du känner. Var med om samma sak i juni iår. Dock ett akut kejsarsnitt efter en vääääldigt lång förlossning, han föddes 46 timmar efter att vattnet gått. Våran perfekta prins är idag 4 månader och 2 veckor. Jag är jätte glad att dem beslutade om snitt o att allt ändå gick bra men sorgen över att inte fått vara med första timmarna och inte fått upp honom på bröstet o höra hans första skrik gör så ont i mitt hjärta och de är sånt man aldrig kommer få uppleva igen. Inget man kan "ta igen senare" utan de är ngt jag alltid kommer vara utan. Tog mig nästan 3 veckor innan jag ens kunde känna lycka efter förlossningen eller ens ta till mig mitt eget barn. Behöver fortfarande få gråta ibland men samtidigt är jag otroligt lycklig nu också, men minnerna av förlossningen gör mig ännu ledsen.

Svar: Usch vad jobbigt men ändå skönt att det börjar vända för dig. Jag tror samma som du att jag alltid kommer tycka att det känns lite jobbigt. Vi får se hur det blir med nästa barn (om du tänkt skaffa fler) och ifall det kanske känns bättre om man får föda vaginalt då :)
Janelle

Anonym

Hej. Kommer ni ha dop för Jack? Kommer han få ditt eller Simons efternamn?

Svar: Ja vi kommer att döpa Jack :) Jack har fått Simons efternamn som är Ottosson av den enkla anledning att jag själv vill heta Ottosson den dagen vi gifter oss ^^
Janelle

Pernilla Andersson

Ni hade en händelserik helg må jag säga, vad mysigt.
Jag kommer ihåg att man tänkte tillbaka på förlossningen.
Mitt problem jag kände var att personalen var inte bemötande.

Jag ringdd in och sa hir jag kände och hon i tele sa dett är ditt första det tar tid. Ni behöver ej komma än.

Men tillslut fick jag säga till henne att jag har så ont att jag går av på mitten. Ja ja men kom du in om du känner för det.

Jag kom in, 50 meter från förlossningrummet kom mina värkar gång på gång.
La mig i sängen och min son var ute på 20 min.

Han var på väg redan när jag var hemma
Men hon tyckte att jag skulle ta det lugnt.

Det kan jag bli arg på än idag, 5 år senare..
Så jag förstår dig att du grubblar, men skönt att allt gick bra för dig och Jack som är super söt..

Svar: Oj vad tråkigt :( Har hört av många mammor att de inte blir tagna på allvar. Jag hade så fruktansvärt ont när vi ringde in att jag grät och grät så hon trodde mig med detsamma, tur det eftersom jag var öppen 6 cm när vi kom in!
Janelle

Anonym

Min första son föddes 10 veckor för tidigt. Det tog flera timmar innan jag fick se honom. Det var vaginal förlossning men dom var tvungna att springa iväg med honom och få in honom i kuvös. Sen tog det två dagar innan jag fick hålla i honom. Dom första dagarna hade jag inga känslor alls ville bara åka hem och börja om. Sen var jag mest tacksam att allt gick bra och att han är helt frisk. Det tog ju ett tag innan man kunde utesluta att något var fel. Idag är han 14 år och större och längre än mig, det kunde man inte tro när han vägde knappt 1.5 kg.

Svar: Vad jobbigt för dig...! Kan inte tänka mig hur det måste kännas att få se sitt barn men inte röra vid det. Skönt att allt blev bra till slut.
Janelle