Helgen - Tankar om kejsarsnittet
Kvällen fortsatte med fem-kamp och trotts att Jack var i mitt lag så förlorade vi. Hur nu det kan gå till då två av kamp-grenarna var mina paradgrenar, nämligen Just Dance och Mario Kart ;)
Vet exakt hur du känner. Var med om samma sak i juni iår. Dock ett akut kejsarsnitt efter en vääääldigt lång förlossning, han föddes 46 timmar efter att vattnet gått. Våran perfekta prins är idag 4 månader och 2 veckor. Jag är jätte glad att dem beslutade om snitt o att allt ändå gick bra men sorgen över att inte fått vara med första timmarna och inte fått upp honom på bröstet o höra hans första skrik gör så ont i mitt hjärta och de är sånt man aldrig kommer få uppleva igen. Inget man kan "ta igen senare" utan de är ngt jag alltid kommer vara utan. Tog mig nästan 3 veckor innan jag ens kunde känna lycka efter förlossningen eller ens ta till mig mitt eget barn. Behöver fortfarande få gråta ibland men samtidigt är jag otroligt lycklig nu också, men minnerna av förlossningen gör mig ännu ledsen.
Hej. Kommer ni ha dop för Jack? Kommer han få ditt eller Simons efternamn?
Ni hade en händelserik helg må jag säga, vad mysigt.
Jag kommer ihåg att man tänkte tillbaka på förlossningen.
Mitt problem jag kände var att personalen var inte bemötande.
Jag ringdd in och sa hir jag kände och hon i tele sa dett är ditt första det tar tid. Ni behöver ej komma än.
Men tillslut fick jag säga till henne att jag har så ont att jag går av på mitten. Ja ja men kom du in om du känner för det.
Jag kom in, 50 meter från förlossningrummet kom mina värkar gång på gång.
La mig i sängen och min son var ute på 20 min.
Han var på väg redan när jag var hemma
Men hon tyckte att jag skulle ta det lugnt.
Det kan jag bli arg på än idag, 5 år senare..
Så jag förstår dig att du grubblar, men skönt att allt gick bra för dig och Jack som är super söt..
Min första son föddes 10 veckor för tidigt. Det tog flera timmar innan jag fick se honom. Det var vaginal förlossning men dom var tvungna att springa iväg med honom och få in honom i kuvös. Sen tog det två dagar innan jag fick hålla i honom. Dom första dagarna hade jag inga känslor alls ville bara åka hem och börja om. Sen var jag mest tacksam att allt gick bra och att han är helt frisk. Det tog ju ett tag innan man kunde utesluta att något var fel. Idag är han 14 år och större och längre än mig, det kunde man inte tro när han vägde knappt 1.5 kg.
Ju äldre han blir desto mer oviktigt blir det HUR han föddes. Men i samhället bland kvinnor råder en allmän outtalad uppfattning att det ändå är liiiiite bättre att man fött vaginalt. Jag har tre snittbarn , den första urakut. Idag nio år senare är det så otroligt oviktigt hon kom till oss. MEN ibland hamnar jag i förlossningsamtsl med folk och oooj så viktigt Viktigt det är att påtala att de minsann fött vaginalt. Alltid. Och man skönjer en nedlåtande ton. I bland får jag höra att jag tog snitt, typ genvägen, jojo tjena då har folk inte upplevt hur det känns att bli itusågad på mitten typ. Det är verkligen ingen lek.