Janelle Wetterholm

Jag och Simon har sedan sommaren 2013 bott i andra hand i tre olika lägenheter. Vår första lägenhet var en liten plutt etta. Där bodde vi i ungefär ett år. Vår nästa lägenhet var en tvåa. Vi tyckte att den var så stor och fin och vi trivdes så underbart bra där. Kontraktet var på ett år och när den tiden gått ut fick vi inte bo kvar, då ville han ha in någon annan i den lägenheten. Ett par veckor av stress och ont i magen följde. Vi letade på UppsalaHem efter lägenheter att hyra men det var vi mot folk som stått i kö i över 40 år, mina 5 år hade inte en chans. Men då säger Simons mamma att hennes kompis ska bo söderut en längre tid pga jobb och att hon ville hyra ut sin lägenhet under tiden. Den var lite dyrare än vår förra men den var fräsch och fin, även den en tvåa. Vi tackade ja och flyttade in i augusti 2015. När nästan ett år gått förlängde vi vårt kontrakt med ett halvår, t.o.m januari 2017.  

Det är nu januari 2017 och vi har alltså mindre än en månad på oss att hitta nytt och flytta. 

Både jag och Simon är så trötta på att inte ha något eget, att hela tiden planera och leta nytt. Vi känner oss  aldrig helt hemma i någon annans lägenhet. 

Nu vill vi köpa eget. Vi har alla förutsättningar nu när båda jobbar och har gjort i ett par år. Vi har hittat flera fina lägenheter som vi skulle vilja ha. Men bankerna... åh dessa banker som är så oroliga. 

Förr har vi stressat för att hitta en lägenhet. Nu har vi hittat flera lägenheter men vi stressar över bankerna som inte vill sammarbeta och bevilja ett lånelöfte. Vi har sökt hos flera olika och även varit i kontakt med ett par banker. Vi får inget direkt svar på varför vi inte får ett OK, det låter mest som att de slingrar sig och hittar sedan på en anledning. Simon hade fått ett svar från en bank att de inte kunde godkänna oss för att vi inte var kunder i deras bank. Jag ringde då upp ett par dagar senare och pratade om just det men då fick jag svaret att det inte borde vara en anledning men att det skulle hjälpa. Jag sa då att det inte var några problem för oss att byta till deras bank. Men jag fick inte något bra svar för vårat ärende hade redan påbörjats av någon annan och därför var det bättre om samma person fortsatte. Men hon var ju såklart inte där så jag måste nu vänta tills hon kommer tillbaka... 

Gaah

Varken jag eller Simon orkar egentligen stressa upp oss över det  här. Vi VET att vi klarar av att ta ett lån. Vi vet också att vi efter en del tjat och bråk kommer få ett lån ;) Just nu är det bara lite svårt att övertala bankerna om det. 

Min supersnälla moster Petra har sagt att hon kan gå in som medlåntagare eller som en person som går i god eller vad det nu kallas. Förhoppningsvis hjälper det! 

 

Simons mamma har ett tomt rum i sin lägenhet som vi får flytta in i under ett par månader tills vi fått tag på en egen lägenhet. 

Suck, vilket krångel. 

 

Så ser läget ut. Om en månad  är vi hemlösa igen.