Snövit
Musikalen om Snövit hälsade på i Uppsala i torsdags. I musikalen finns en del kända ansikten som Yohio, Nanne Grönvall och Niclas Wahlgren. Nanne och Niclas har jag båda två tyckt väldigt mycket om under min uppväxt. Jag lyssnade på en massa av Nannes låtar när jag var yngre och tyckte att hon var riktigt cool. Ett favoritprogram som barn var Nikke och Nilla, jag och Patricia tittade på deras show (? Kan man kalla det så) säkert 50 gånger!
Mamma hade biljetter till två vuxna och 5 barn till Snövit men musikalen spelades samtidigt som hon hade skola. Vilken tur att hon har en dotter som älskar allt som har med Disney och göra och som länge hade velat se den här musikalen ;) Simon var lite tveksam men jag ville ju inte gå själv med barnen så jag tvingade med honom, hehe.
Jag åkte direkt ifrån jobbet hem till mamma och plockade upp ungarna. Eftersom att vi var 6 personer och jag bara får plats med 5 totalt i bilen så tog vi bussen ner på stan där Simon mötte upp oss. Bussresan var absolut inga problem, mina syskon är duktiga och vet vad som gäller och de satt snällt på sina platser hela resan.
Simon är väldigt populär <3
Jordan var jobbig och sabbade mina bilder jag försökte ta.
Busunge
Vi promenerad från centralen till Ukk (uppsala konsert och kongress) där musikalen befann sig. Vi hängde av våra jackor i ett skåp, kissade och letade reda på våra platser. Ukk är rätt coolt, men fasen vad svårt det är att veta vart man ska. Balkong B1 typ, jaha vart ska man då? Vi följde strömmen och frågade oss sedan fram.
Vi satt längst fram på balkongen mitt framför scenen, så vi såg rätt bra ;)
Ett klagomål bara, egentligen vill man ju inte klaga på lyxplatser som dessa men alltså... För att inte ramla ner och slå ihjäl sig så har det byggds en glasvägg som går upp till midjan typ, med ett metallräcke. Som då på en vuxen människa hamnar mitt framför scenen när man sitter normalt = Man ser ingenting. Ungarna var tillräckligt korta för att se under räcket och igenom glaset.
Simon var så pass lång att han kunde sträcka sig över och se bra, ingen satt bakom honom heller så han kunde göra det. Men jag! Jag hade ett barn bakom mig så jag ville inte sträcka mig, så jag sjönk ner till en otroligt oskön possition och vilade huvudet mot dubbelhakorna och kände med en gång "Här sitter jag inte alls bra." Men det fanns lixom inte mycket annat man kunde göra. Toppenplatser, men räcket gorde det omöjligt att se ordentligt. Tråkigt.
Förutom den växande smärtan i mitt bakparti var musikalen en fantastisk upplevelse. Så otroligt snyggt gjord, bra skådespeleri, bra ljud, härliga låtar. Stor tummen upp! Då den var anpassad för barn var den lite tramsig då och då, men jag gillar trams så mig passade det bra. Men man ska nog ha rätt sorts humor ;) Barnen tyckte att den var jättebra, till och med Simon som varit skeptisk tyckte om den, 5 av 5 från familjen Wetterholm!
Hela musikalen var ungefär 2 timmar lång, så en paus på typ en halvtimme, sen åkte vi tillbaka hem med syskonen. 21.30 var klockan när de kom in igen och det blev mars pannkaka raka vägen till sängen som gällde. Mormor som stannar hemma hos mamma när hon inte är där mötte oss i hallen och tog hand om barnen så jag och Simon kunde åka hem. Då ingen av oss hade ätit middag köpte vi med oss mat hem och käkade, då var klockan strax efter 22 och jag hade inte ätit på nästan 12 timmar! Snacka om att jag var hungrig.
Jag tycker väldigt mycket om att få möjligheten att ta med mina syskon på sådanna här saker. Förhoppningsvis är det någonting de kommer komma ihåg. För min del vill jag att de ska känna att jag finns där för dem och älskar dem och att vi har kul tillsammans. Jag vill att de ska kunna se tillbaka när de blir äldre och bli varm om hjärtat för att de minnen de har med mig är bra minnen. För fler minnen ska det bli!
Vi fick en väldigt trevlig torsdagskväll tillsammans och jag kan varmt rekomendera musikalen för alla som blivit intresserade.
Ha en fortsatt trevlig helg!